Otto Dix (1891-1969) Three Prostitutes on the Street (1925)Den nationalsocialistiska regimen ansåg ofta att satir och samhällskritik skulle betraktas som "entartete kunst".
"Entartete kunst” klassificerades i nio grupper: 1) målare med ”Augenfehlen”, dvs konstnärer som sysslade med form- och färgexperiment som Otto Dix, Ernst Ludwig Kirchner och Wilhelm Morgner; 2) partimedlemmar som kommit i kläm mellan Rörelsens stridande fraktioner, som Emil Nolde; i grupperna 3 och 4 fanns äkta ”kulturbolsjeviker” vars verk återspeglade ”ideologisk fanatism” och ”konstnärlig anarki”; grupp 5-konstnärerna var i största allmänhet amoraliska och idealiserade i sin konst prostitution, promiskuitet samt en hedonism som stod i den ”konsumtionshungriga kapitalistiska bourgeoisiens” sold; grupp 6 bestod av ”Neger und Südseeinsulaner”, dvs konstnärer som saboterade det Nationalsocialistiska målet för rasernas renhet; 7) ”sjuka” konstnärer som Erich Heckel och Karl Schmidt-Rottluff, av Hitler karakteriserade som ”Idioten, Kretins und Paralytikern”; 8) judiska konstnärer av alla konstschatteringar, även de judar som målade och skulpterade i en form som i och för sig accepterades av nazisterna; i grupp 9 samsades vad som blev över, dvs det ”Vollendeter Wahnsinn”, där fanns ”sämtliche Ismen”, som surrealism, dadaism och expressionism. Ref. Bo I. Cavefors Första världskriget idag Hufvudstadsbladet den 3 april 1990
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar