Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. 1 Mos 1:7 Nebukadnessar vann ett militärt slag vid Karkemis (605 fvt) och tvingade Egypten att avstå från Juda. Därmed blir folket i Juda vasaller under Babylonien. År 597 förs konungen Jojakin, profeten Hesekiel, hovet, prästerskapet och många uppsatta personer till Babylonien. Under vistelsen ändras religionen en hel del. Man antar att Bibelns skapelsemyt skrevs under påverkan av eposet Enuma elish. (Enligt fyrkällshypotesen ingår den i Prästskriften eller P vilken skrevs från 500-talet fvt.) En av likheterna mellan skapelsen i Enuma elish och Bibeln är att det ljus som styr växlingen mellan dag och natt tycks oberoende av solen. Under den första dagen (1 Mos 1:5) skapades dag och natt och på den fjärde dagen fästes solen upp på himlavalvet (1 Mos 1:14 f). I alla händelser är bilden av vår värld, mer dikt och saga än en beskrivning som förutsätter grundläggande kunskaper om vårt planetsystem. Eller skall vi tro att gudarna inte bekymrade sig så mycket om vilka orsakssammanhang som rådde i naturen? Men varför tror så många kristna människor på att Bibelns skapelseberättelse är en beskrivning av hur det verkligen gick till, eller i alla fall att denne Gud skapade oss och världen enligt en mer nutida uppfattning? En ateistisk hållning brukar bemötas med att livets uppkomst inte kan bero på en slumphändelse. Men säger ateisten att livets uppkomst beror på en slumphändelse? Hur ställer du dig till detta?
[*Sheol = dödsriket]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar