Edward Hicks (1780-1849)"På elfte tavlan av det babyloniska Gilgamesh-eposet, som i sin tur går tillbaka på ännu äldre sumeriska källor, berättas om att ”de stora gudarna fick i sinnet att skicka en syndaflod”. Därefter uppmanar guden Ea Utnapishtim, att bygga ett skepp och föra in allt liv i skeppet. Sedan berättar Utnapishtim själv mycket levande och detaljrikt hur han bygger och utrustar skeppet. Han för sin familj, sitt tjänstefolk, sin boskap och även djur från marken in i skeppet och sluter dörren. Så kommer ett häftigt regnoväder med storm som injagar fasa i själva gudarna.
Skeppet strandar sedan på berget Nisir. Där släpper Utnapishtim ut en duva. Den flyger fram och tillbaka men hittar ingen torr plats och återkommer därför. Därpå släpper han en svala, och samma sak upprepas. Men den tredje fågel Utnapishtim skickar ut, korpen, återkommer inte. Då lämnar Utnapishtim skeppet och förrättar på bergets topp ett brännoffer till gudarna, som lockas till platsen av den härliga lukten.
Intressant är också att skåda att den bibliske författaren blandat samman fåglarna. I stället för att som originalet släppa ut i tur och ordning, en duva, en svala och en korp, släpper Noa först ut korpen som flyger omkring tills vattnet torkat bort från jorden. Därefter skickar han ut den första fågeln, duvan, och då är plötsligt hela jorden täckt av vatten igen! Orimligheten beror på att korpen och duvan fått byta plats." Ref: Roger Viklund "Duvan, svalan och korpen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar