Paul Klee (1879-1940) Ancient Sound, Abstract on Black (1925)Jag tror inte att Paul Klee var en sådan målare som omedelbart fick mitt gillande. I Ancient Sound interpreteras upplevelsen av ett ljud ur det förgågna, det tycks glimma till i mörkret och sprida sig utåt som färgklanger. Är det en rimlig tolkning, hur pass tillgänglig är expressionismen? Numera tycker jag inte att Klee är fullt så besvärlig. Bilderna är ofta rätt stillsamma, färgerna vandrar från en kulör till nästa, enkelhet, naturens abstraherade toner.
2 kommentarer:
Det ser nästan ut som ett tyg, upplyst inunder/bakom, tycker jag.
och man ser en vågrörelse i det halvtransparenta tyget ...
Klee sätter lätt igång ett associationsförlopp. Men varför skall man verbalisera allt man ser? Kan vi inte uppleva bilden ordlöst och strunta i sådant? Frigör det, eller låser det vår upplevelse? Om det är uppenbart att associationen är en bild så är vi antagligen fast. Titeln talar om något audiellt. Vissa tonsättare avstår ju från notskrift då de vill beskriva det musikaliska verk som de vill uppföra. Interpretationen blir kanske friare så, men knappast enkel. Och den oförberedda publiken måste få en ordentlig genomgång av vad som väntar dem.
Skicka en kommentar