Jerusalem föll i korsfararnas händer i mitten av juli tre år senare, år 1099. Belägringen hade varat i 40 dagar, och grymheterna som ägde rum när portarna forcerats var fruktansvärda. Krigarna rusade fram på gatorna, skar halsen av män, kvinnor och barn, plundrade husen och skövlade moskéerna. Ingen skonades.
När blodbadet upphörde efter två dagar fanns det inte en enda muslim eller jude kvar innanför murarna. Döda låg i högar. De sista överlevande fick som uppgift att samla ihop de döda för att bränna dem. Därefter blev de själva likviderade eller sålda som slavar.
En krigare berättar: ”Efteråt gick alla, präster och lekmän, till Herrens grav och Hans härliga tempel sjungande den nionde av Davids psalmer. Med passande ödmjukhet läste de bönerna och höll gudstjänster vid de heliga platserna som de så länge åtrått att besöka.” (populär historia)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar