Camille Pissarro

Camille Pissarro (1830 - 1903) L’Île Lacroix, Rouen (1887) Philadelphia Museum of Art
Pisarro har här inspirerats av Georges Seurats målningsteknik att ansätta små korta penseldrag av rena färger som på litet håll bildar avsedd färgverkan. Effektivt kanske, men jag tycker att sådana målningar efterhand kan förefalla litet prickiga och något tröttande.

Alfred Sisley

Alfred Sisley (1839 - 1899) La Neige a Louveciennes (1878) Musée d'Orsay, Paris, France

Sisley anslöt sig till impressionisterna och höll sig konsekvent till denna riktning, han inspireras av Claude Monet med sina ljusa, luftiga landskapsstämningar.

Paul Klee

Paul Klee (1879 - 1940) Senecio (1922) 40,5 x 38 cm, Kunstmuseum Basel, Schweiz
Titeln syftar säkert på den släta huvudformen som skulle kunna betraktas som en gammal mans huvud. En sådan benämning får nog ses som en litet underfundig lustighet från Klees sida. För mig förmedlar målningens varma färger något ungdomligt och för snarare tanken till det vitala än till något gammalt klokt gubbhuvud. Men så blev titeln. Kommentera gärna bilden.

Félix Vallotton

Félix Vallotton (1865 - 1925) Still Life with Flowers (1925) 72,7 x 60 cm
Vallotton ingick i Nabisgruppen under 1890-talet som hade gemensamma utställningar från 1891 till 1900. Målningen ovan är verkligen en riktig färgbomb, en praktfull bild.

Henry Ossawa Tanner

Henry Ossawa Tanner (1859 - 1937) The Seine (1902) 22,8 x 33,0 cm, National Gallery of Art, Washington, DC.

Mycket stämningsfullt med Palais du Trocadéro i bakgrunden. Byggnaden uppfördes inför världsutställningen 1878 och revs och ersattes av Palais de Chaillot 1937.

Henri de Toulouse-Lautrec

Henri de Toulouse-Lautrec (1864-1901) La Toilette (1896) 67 x 54 cm, Musee D'Orsay, Paris, France
La Toilette är onekligen en av Toulouse-Lautrecs mest reproducerade målningar. Den påminner en del om Edgar Degas sätt att teckna upp och måla liknande motiv. Men jag uppfattar det som att det är mer aktivitet och rörelse i Degas bilder än det är i Toulouse-Lautrecs. I bilden ovan finns ett relativt lugn, en vila, kanske en spänning mellan alla motställda diagonala linjer. Resultatet blev i alla fall finstämt.

Jacques Villon

Jacques Villon (1875 - 1963) Le Jeu du Solitaire (1902) Aquatint (35 x 45 cm)

Man kunde tro att Henri de Toulouse-Lautrec varit med då detta grafiska blad framställdes och någon färgälskande fauvist. Bilden blev i alla fall bra, men borde inte hunden varit vänd mot kvinnan på bilden? Kanske föll det sig mer naturligt att teckna hunden som den nu sitter.