
Giotto di Bondone (1267-1337)
Life of Christ, Nativity, Birth of Jesus, Cappella Scrovegni a Padova
Då man började fira Jesu födelse den 25 december behövde man en god motivering till detta. Man antog då att Sakarias, Johannes döparens far, gick in i templets allra heligaste på den stora försoningsdagen (Jom Kippur) den 25 september (ett datum som dock kan växla från ett år till nästa). Kort efter detta besök blev hans hustru Elisabet gravid (Luk 1:24) och efter sex månader, den 25 mars, blev ängeln Gabriel sänd till Maria. Nio månader senare, den 25 december, födde Jesus. Detta resonemang finns i en julpredikan från 380-talet av Johannes Chrysostomos som var verksam i Konstantinopel. Detta är förstås en efterkonstruktion för att passa till ett redan fattat beslut. Till vilket datum vi skall anse som Jesus födelsedag bestämdes under Konstantins tid, (27 februari 272 - 22 maj 337), som upphöjde kristendomen till statsreligion (under första konciliet i Nicaea, år 325). Det hade att göra med att Saturnaliafestens högtidsdag infaller den 25 december och är dagen för vintersolståndet.
I en kompromiss med kyrkan tilläts romarna även fortsättningsvis att hålla sin stora fest den 25 december, men man monterade ner solguden och satte Jesus med sin lysande gloria i dess ställe. Och eftersom Rom accepterade den 25 december som Jesu födelsedag, kunde festen efterhand spridas i resten av det romerska riket.
Om Jesus verkliga födelsedag vet vi inte något säkert.