Henri de Toulouse-Lautrec (1864-1901) Au Salon de la Rue des Moulins (1894) Musée Toulouse-Lautrec
Det är en relativt stor målning som Toulouse-Lautrec har gjort, den är 111 x 132 cm. Den har förstås tillkommit för att bli en färgsprakande bild av "salongen" där kvinnorna inte har så mycket annat att göra, än att vänta. Reproduktioner säljs i massor. Men kan man verkligen bortse från vad bilden faktiskt föreställer? Är det bara en dekorativ yta som placeras på en vägg där den passar in fint, som en inredningsdetalj? Eller är det den romantiska föreställningen om bohemen Toulouse-Lautrecs liv och konst som får oss att köpa en god reproduktion av just den här bilden? Är kontakten mellan bildens innehåll och själva företeelsen bruten?
3 kommentarer:
Den här har jag haft med på min blogg. Hade en text till om att jag äntligen hittat mitt "mentala rum", vilket syftar på en bild i ens inre som ska hjälpa en när man tränar avspänning. Själv brukar jag fastna just i valet av rum....
Så då skulle man kunna säga att bildens innehåll är omdefinierad till något annat som är mer personligt? Jag både förstår och ställer mig undrande. En abstrakt målning ger ju relativt fria tolkningsmöjligheter. Och "salongen" kan vara en sinnebild för ett inre rum, en plats vars stämning är kontemplativ och närmast rofylld. På något sätt besvarar det min fråga om man kan bortse från vad slags rum som konstnären gjorde en bild av. Betraktaren är fri att använda bilden efter sin egen önskan. Till en viss grad delar jag den synen, vi måste ju inte instämma i konstnärens avsikt. Men jag kanske skulle valt en annan bild.
Vad bilden egentligen föreställer och konstnärens avsikt är intressant men jag tycker om att sätta en text till en bild som inte behöver illustrera exakt vad texten innehåller. Ofta hittar jag bara på spontant utifrån en bild för att träna fantasin lite. Det behöver inte alls vara nåt personligt, men idén kan vara hämtat utifrån det. Den finns under etiketten ord och bild på min sida.
Skicka en kommentar