måndag 2 mars 2009

Bruno Hagelsten

Bruno Hagelsten () och Guds Ande swäfde öfwer watnet (2009)
Titeln om Guds ande är hämtat från Biblia, Thet är All then Heliga Skrift På Swensko; Efter Konung Carl then Tolftes Befalning
Det finns en text till detta objekt:
Människans skuld
Om nu blod av bockar och tjurar och stänk av askan från en kviga helgar de orena så att de blir rena i yttre mening, hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar så att vi kan tjäna den levande Guden. Hebreerbrevet 9:13-14
Anm. Döda gärningar = Gärningar som inte leder till evigt liv

Nej det var inte denna offerhandling som sattes upp på söndagsskolans flanellograf. Inte heller i folkskolan gick man längre än till den heliga familjen, Lukas berättelser om Sackaios i sykomorträdet och den barmhärtige samariern, bespisningsundret och många andra berättelser. Mysteriet med vår eviga skuld och hur denna skuld kunde överbringas till bockar och tjurar fanns det ingen som kunde berätta särskilt mycket om. Jo, Abrahams beredskap att låta Isak offras för att bevisa sin underkastelse beskrivs som en betydelsefull händelse. (1 Mos 22) Men hur är det tänkt att förstås? Hur långt skall förnimmelsen av Herrens röst kunna driva våra handlingar? Tråkigt nog förmådde inte Herrens ängel Sara Svensson att lyda.
Trots att man helt upphörde med offer efter templets förstörelse är minnet av Jesu korsfästelse det centrala temat i den kristna kyrkan. Men kan detta dödsstraff betraktas som ett syndoffer, då det inte finns någon som vill blidka guden med sitt offer? (Rom 8:3)
Och vilka förbrytelser skulle vi vara delaktiga i? Är det den ursprungliga synden som gjorde oss till reflekterande människor?
Jag vill gärn ta del av dina synpunkter, så jag välkomnar dina kommentarer och frågor? Konstföremålet ovan visas inom kort på en utställning om Smålands Jerusalem, inte bara Halleluja!

Inga kommentarer: