lördag 23 maj 2009

Gittan Jönsson

Gittan Jönsson (f. 1948) Skildringen av den ensamma mammans semester hör till guldkornen på utställningen (Konstfeminism på Liljevalchs, 2006). Barnet är kanske hos pappan. Kvar sitter hon vid fönstret och ser ut på vägen som leder ut i världen. Hemma har hon dammsugaren som sällskap och inga möjligheter att ta sig ut. Men längtar gör hon. Ref. kassandra 50

2 kommentarer:

smultron sa...

Får mig att tänka på de år jag levde som varannan-vecka-mamma. Det blev så tyst och jag fick tid för mig själv, som jag gärna ville ha, men det kunde också göra att all företagsamhet bara upphörde.

Jag skaffade undulat, så blev det inte så tyst.

Bruno sa...

Under min skoltid hade jag flera undulater. De blir mycket präglade på sin ägare. Den trivdes bäst då jag var hemma. I huset där jag bodde fanns en zoologisk affär, jag brukade hjälpa till med att montera burar och hämta små kräftdjur (vattenloppor) i Munksjön. Daphnier är partenogena.