En ungersk fauvist, intensiv som få. -Det väcker tidiga minnen av målarböcker där varje färgyta var separerad från de intilliggande med en svart linje. Min fosterfar Ture, arbetade som fångvaktare på det gamla fängelset i Jönköping. Några gånger fick jag följa med dit, men inte i något moralpedagogiskt syfte. Jag skulle väl bara vara där några timmar och fick fördriva tiden med färgkritor och målarbok. Jag var kanske fem år och fascinerad av den märkliga miljön. Målarböckerna var besvärliga och jag kan bara hoppas att man inte tillverkar sådant skräp längre. Förlagorna tror jag var hämtade från olika sagor och utförandet påminner litet om fauvisternas avgränsningar och starka färgkontraster.
2 kommentarer:
Jag var inte så förtjust i att färglägga färdiga bilder. Minns att jag brukade måla alla gubbar och tanter och barn bruna i ansiktet med svart hår. Jag tyckte väl att de såg för västerländska ut hela bunten.
Ja, kanske berodde sådant på att man valde den krita som var minst olik förlagan. De vuxna tittade förundrat på all färg som hamnat i periferin och alla kritor som brutits av. Några kritor förbrukades blixtsnabbt medan andra låg kvar orörda i sin lilla ask. Jag har inget minne av hur bilderna blev, men jag tror att resultatet blev ojämnt. Tålamodet räckte aldrig hela boken igenom.
Skicka en kommentar